Jag heter Sophie Berg, fyllde 18 år i mars detta året och bor i Torpa med mor, far och bror. Jag går sista året på medie-programmet med inriktning rörlig bild på Sunnerbogymnasiet i Ljungby.
Jag är en social, glad och trevlig tjej som älskar att umgås med mina vänner, hatar konflikter och ser mig själv som en mogen tjej. Tre positiva saker om mig själv är nog att jag måste ha det rent runt omkring mig. Det kan inte vara stökigt, dammigt och så, jag måste städa. En annan sak är att jag har inte svårt att prata med folk. Speciellt killar har jag lätt att prata med. Tredje och sista saken är att jag på senaste tiden har lätt att prata känslor och tankar. Jag har alltid kunnat skriva ned känslor för någon och sådär, men aldrig riktigt kunnat vara ärlig när man sitter mellan fyra ögon. Men det har jag på senaste lärt mig. Det är en underlig men härlig känsla att faktiskt kunna göra det. Ska jag vara ärlig så är det nog på grund av Markus, en nära killkompis som jag börjat umgås med igen sen föra år tillbaka. Så jag får tacka honom för detta.

Ska vi ta negativa saker så finns det många, men jag nämner tre stycken. Första negativa är nog att jag ibland kan bli för egoisktisk och inte se saker och ting på annat sätt än från mitt håll. Jag har nyss blivit sams med en nära vän som jag varit ovän med i nära ett halvår, och inte förrän i förgår insåg jag hur fel jag betett mig. Det bråket handlade jättemycket om hur jag såg på saker och ting, hur blind jag var när det gällde hur andra såg det, speciellt hon jag bråkade med då. Nu är vi någelunda vänner igen för vi pratade ut och jag berättade detaljerat att jag förstått och insett allt nu. Sammanfattat kan man säga att jag lärt mig en riktig läxa som kommer hålla hela livet.
Nästa negativa är att jag ibland kan tänka för mycket på andra när det egentligen är mig jag borde fokusera på. Jag har inget jättebra exempel men ska försöka få ihop det ändå så ni förstår. Det här hände för inte alls så längesen. Jag fick en kommentar om hur ful min blogg var, vilken dålig person jag var och massa mera negativa saker, och istället för att svara något som "sluta kolla min blogg då", så svarade jag att "Ni som inte gillar min blogg, min header eller vad fan som helst, behöver inte klicka er in här. Eller hur". Så skulle jag inte skrivit, eller hur? Jag hade inte behövt skriva "ni som inte gillar mig", jag kränker bara mig själv på det sättet. Men det är klart man blir ledsen när någon skriver så, och självförtroendet sjunker så jävla lågt.. Jag förstår inte hur man kan skriva så till någon. Speciellt anonymt. Jag tycker att man ska stå upp för vem man är när man ska skriva sånt skit.  Jaja.
Tredje och sista är nog... jag kan vara alldeles för snäll. Jag har alltid varit snäll och det är nåt bra säger ju jag. Men inte i längden. Inte förrän nu på senaste tiden har jag insett hur många människor det faktiskt är som utnyttjar denna snällhet. Och inom detta ämnet så ingår det också att jag inte kan säga nej till saker och ting. Tjatar någon om att de vill göra något som jag verkligen inte vill så vinner de till slut. Jag kan inte säga nej och vet ju varför? Jo, för jag vill inte se personen besviken och bli ledsen på grund av mig. Som jag nämde innan, jag hatar konflikter.

Något ni borde veta om mig också är att jag är väldigt kärleksfull av mig. Ibland tycker jag nästan det är synd att jag inte har en pojkvän för jag har så mycket kärlek att ge och visa honom.

Är det något som jag har glömt att skriva och som ni vill veta så kan ni slänga in en fråga i kommentarerna, så kan jag svara på det i efterhand. :)