Mardröm. Adrenalinet pumpar!
Hade en så konstig dröm! Det är aldrig lätt att skriva ner en dröm så att ni förstår den riktigt och kan förstå känslorna och stämningen, men jag ska försöka.
Det kommer låta löjligt kanske, men drömde att jag, Nathan, Haley och Brooke var på någon resa ihop någonstans. Vi skulle vara i någon liten stuga ihop uppe i ett berg eller något. Först sov jag och Brooke i samma rum som Haley och Nathan, men vi bytte rum för att de två ville ha sex. Så vi bytte rum då iallafall.
Han som skötte stället vi var på var underlig. Han var elak, närgången och äcklig. Han försökte ta på mig, hålla om mig och skit. Jag puttade bort honom från mig och jag blev mer och mer våldsam. Det blev också han. Han försökte hålla fast mig, kyssa mig och liknande. Men jag slängde honom mot väggen och slog honom rätt i magen allt jag hade. Jag matade slagen så hårt jag kunde men det hjälpte inte. Han gjorde allt för att jag skulle bli arg och få ont.
Sedan hände massa saker som jag tyvärr inte minns vad det var.
Vid ett tillfälle visade han en video på en dator eller mobil eller något. Det var en video på när min hund Texas var liten och låg med sina syskon hos sin mamma. Då ringde det en klocka i huvudet på mig:
- Det var du som slängde ut honom på gatan när han bara var några dagar gammal, eller hur?!
Han skrattade lugnt och sa:
- Haha.. Ja lilla du. Det är klart det var jag. Djur har inga känslor.
Jag kom att tänka på vad jag sett ute när han sa så. Det var blod på vissa ställen och jag frågade vad fan han gjort. Han slaktade djur. Kor och hästar slaktade han för hand.
- Det var bara en jävla tur att det paret hittade honom på gatan och tog hand om honom och sedan att vi köpte honom. Din jävla idiotjävel! Skrek jag och knuffade till honom så han flög baklänges, men han reste sig snabbt igen.
- Det är bara ett litet djur! Ett ynkligt, litet djur som aldrig gjort dig skada. Du är ju helt jävla dum i huvudet, din jävla fitta!
Och som vanligt i drömmar förflyttas man mellan platser bara sådär ibland så nu var vi hemma i mitt hus.
Jag satt i köket nu. Och än en gång försökte han komma nära mig och hålla om mig bakifrån. Jag armbågade honom i magen allt vad jag hade och försökte i ansiktet. Jag lyckades tydligen. Han gick iväg in på toan och hörde sedan att ytterdörren slogs igen. Sekunden efter kom mamma hem och kom in i köket. Jag sa till henne vad han håller på med och att jag lyckades armbåga honom i ansiktet. Mamma var läskigt lugn och sa:
- Ja, jag förstår det, det är blod över hela badrummet.
Så jag gick och tittade. Mycket riktigt, handfatet väggen och golvet var blodigt som att det droppat och stänkt. Så jag tänkte att det var över. Jag öppnade ytterdörren för att försäkra mig om att han hade gått. Men nej, han stod utanför. Jag vände och tänkte sätta på mig skor för att gå ut till honom och slå honom så blodig jag bara kunde men jag hann inte. Han kom in. Jag vände mig inte om och sa åt honom att dra åt helvete, men så sa han något som fick mig att reagera.
- Detta gör inte så ont eller hur? sa han och rispade en kniv mot min axel. Jag svarade inte men jo, det kändes.
Jag hann inte göra någonting när han tog tag i mitt huvud och drog kniven hårt mot halsen och drog från vänster sida till höger. Jag kände ingen smärta men kände hur det rann blod ned för bröstet på mig och innanför tröjan. Jag hörde hur han flinade och viskade i mitt öra:
- Jag tror bestämt jag vann. Sedan flinade han och gick.
Jag kände på halsen och kände ett stort, öppet sår och det varma blodet. Jag gick in till mamma och det enda hon sa var:
- Nej, men så behöver ni väl inte göra? Helt lugn. Då började det göra ont och jag kände hur det nästan stramade om halsen.
Vid detta tillfället tänkte jag att det kanske bara var en dröm och då började jag vakna. Men jag kände fortfarande den stramande känslan som av en fiskelina eller något, på framsidan av min hals. Inte ens när jag vaknat helt försvann den känslan. Jag låg och tänkte på drömmen och den äckliga, konstiga känslan av det där stramande mot halsen. Även nu när jag sitter här och på ett sätt upplever drömmen igen, känns det som när han drog kniven hårt mot strupen. Människokroppen är bra underlig.
När jag vaknade andades jag väldigt häftigt och med öppen mun. Mitt hjärta slog tredubbelt så fort och jag kände hur adrenalinet pumpade i min kropp och att jag bara ville ha honom här så jag fick slå honom eller faktiskt döda honom.
Det jag tyckte var konstigt var hans utseende. Jag kände igen honom så väl, men kunde inte sätta fingret på vem han var eller vem han kunde vara lik. Jag ser han framför mig men kan inte förklara hur han ser ut i ord.
Såhär uppe i varv har jag nog aldrig varit. Sjuk dröm som fan och att en dröm kan påverka en så jävla mycket är underbart men läskigt. Tänk vad hjärnan är kapabel till...
Önskar bara att jag inte vaknat. Jag gjorde väl antagligen det för att jag inte visste hur pass mycket smärta det var att få halsen djupt skuren, att hjärnan kopplade ifrån då för att den faktiskt inte visste hur den smärtan kändes. Jag får väl vara glad för det egentligen men...
Åh vad jag älskar drömmar när jag slåss. Det känns som att det bevisar att jag faktiskt skulle kunna slå någon om jag bara var tvungen.
Vad tycker ni? Awesome dröm eller hur? Småläskig, men så... bra. Eller nåt.
Det kommer låta löjligt kanske, men drömde att jag, Nathan, Haley och Brooke var på någon resa ihop någonstans. Vi skulle vara i någon liten stuga ihop uppe i ett berg eller något. Först sov jag och Brooke i samma rum som Haley och Nathan, men vi bytte rum för att de två ville ha sex. Så vi bytte rum då iallafall.
Han som skötte stället vi var på var underlig. Han var elak, närgången och äcklig. Han försökte ta på mig, hålla om mig och skit. Jag puttade bort honom från mig och jag blev mer och mer våldsam. Det blev också han. Han försökte hålla fast mig, kyssa mig och liknande. Men jag slängde honom mot väggen och slog honom rätt i magen allt jag hade. Jag matade slagen så hårt jag kunde men det hjälpte inte. Han gjorde allt för att jag skulle bli arg och få ont.
Sedan hände massa saker som jag tyvärr inte minns vad det var.
Vid ett tillfälle visade han en video på en dator eller mobil eller något. Det var en video på när min hund Texas var liten och låg med sina syskon hos sin mamma. Då ringde det en klocka i huvudet på mig:
- Det var du som slängde ut honom på gatan när han bara var några dagar gammal, eller hur?!
Han skrattade lugnt och sa:
- Haha.. Ja lilla du. Det är klart det var jag. Djur har inga känslor.
Jag kom att tänka på vad jag sett ute när han sa så. Det var blod på vissa ställen och jag frågade vad fan han gjort. Han slaktade djur. Kor och hästar slaktade han för hand.
- Det var bara en jävla tur att det paret hittade honom på gatan och tog hand om honom och sedan att vi köpte honom. Din jävla idiotjävel! Skrek jag och knuffade till honom så han flög baklänges, men han reste sig snabbt igen.
- Det är bara ett litet djur! Ett ynkligt, litet djur som aldrig gjort dig skada. Du är ju helt jävla dum i huvudet, din jävla fitta!
Och som vanligt i drömmar förflyttas man mellan platser bara sådär ibland så nu var vi hemma i mitt hus.
Jag satt i köket nu. Och än en gång försökte han komma nära mig och hålla om mig bakifrån. Jag armbågade honom i magen allt vad jag hade och försökte i ansiktet. Jag lyckades tydligen. Han gick iväg in på toan och hörde sedan att ytterdörren slogs igen. Sekunden efter kom mamma hem och kom in i köket. Jag sa till henne vad han håller på med och att jag lyckades armbåga honom i ansiktet. Mamma var läskigt lugn och sa:
- Ja, jag förstår det, det är blod över hela badrummet.
Så jag gick och tittade. Mycket riktigt, handfatet väggen och golvet var blodigt som att det droppat och stänkt. Så jag tänkte att det var över. Jag öppnade ytterdörren för att försäkra mig om att han hade gått. Men nej, han stod utanför. Jag vände och tänkte sätta på mig skor för att gå ut till honom och slå honom så blodig jag bara kunde men jag hann inte. Han kom in. Jag vände mig inte om och sa åt honom att dra åt helvete, men så sa han något som fick mig att reagera.
- Detta gör inte så ont eller hur? sa han och rispade en kniv mot min axel. Jag svarade inte men jo, det kändes.
Jag hann inte göra någonting när han tog tag i mitt huvud och drog kniven hårt mot halsen och drog från vänster sida till höger. Jag kände ingen smärta men kände hur det rann blod ned för bröstet på mig och innanför tröjan. Jag hörde hur han flinade och viskade i mitt öra:
- Jag tror bestämt jag vann. Sedan flinade han och gick.
Jag kände på halsen och kände ett stort, öppet sår och det varma blodet. Jag gick in till mamma och det enda hon sa var:
- Nej, men så behöver ni väl inte göra? Helt lugn. Då började det göra ont och jag kände hur det nästan stramade om halsen.
Vid detta tillfället tänkte jag att det kanske bara var en dröm och då började jag vakna. Men jag kände fortfarande den stramande känslan som av en fiskelina eller något, på framsidan av min hals. Inte ens när jag vaknat helt försvann den känslan. Jag låg och tänkte på drömmen och den äckliga, konstiga känslan av det där stramande mot halsen. Även nu när jag sitter här och på ett sätt upplever drömmen igen, känns det som när han drog kniven hårt mot strupen. Människokroppen är bra underlig.
När jag vaknade andades jag väldigt häftigt och med öppen mun. Mitt hjärta slog tredubbelt så fort och jag kände hur adrenalinet pumpade i min kropp och att jag bara ville ha honom här så jag fick slå honom eller faktiskt döda honom.
Det jag tyckte var konstigt var hans utseende. Jag kände igen honom så väl, men kunde inte sätta fingret på vem han var eller vem han kunde vara lik. Jag ser han framför mig men kan inte förklara hur han ser ut i ord.
Såhär uppe i varv har jag nog aldrig varit. Sjuk dröm som fan och att en dröm kan påverka en så jävla mycket är underbart men läskigt. Tänk vad hjärnan är kapabel till...
Önskar bara att jag inte vaknat. Jag gjorde väl antagligen det för att jag inte visste hur pass mycket smärta det var att få halsen djupt skuren, att hjärnan kopplade ifrån då för att den faktiskt inte visste hur den smärtan kändes. Jag får väl vara glad för det egentligen men...
Åh vad jag älskar drömmar när jag slåss. Det känns som att det bevisar att jag faktiskt skulle kunna slå någon om jag bara var tvungen.
Vad tycker ni? Awesome dröm eller hur? Småläskig, men så... bra. Eller nåt.
Kommentarer
Trackback