Idag begravs du. Känns fortfarande overkligt.
Du ligger just nu i en kista och väntar på att bli begravd. Jag vet inte om jag vågar lyfta locket och titta på dig, men jag vill. Fick inte krama om dig en sista gång innan du somnade in. Det hemska är att du kommer inte se ut som min Alice som åkte hemifrån. Jag har så ont i hela kroppen av saknad. Om det funnits något som skulle kunna ta dig tillbaka så hade jag gjort det. Du var bara 8 år, du kunde ha blivit mycket äldre. Allt hade känts lite lite lättare om det vore så att du fick somna in för att du blivit gammal, men nu hade du en hjärntumör. Allt är bara fel. Du, och vi, hade en himla otur att förlora dig, du var de bästa hunden. Älskar dig gumman min.♥ Vi saknar dig. Texas saknar dig. Han beter sig underligt imellanåt, hängig, nervös och överlag konstig. Så han saknar dig, du var som hans mamma. Och du var som mitt barn...