Jag mer än älskar denna sången. Så underbart fin och den får mig att minnas fina, goda tider. Men också får den mig att minnas en hemsk tid, som fortfarande gör ont i mig när jag tänker på det. Men man säger ju att man ska endast minnas de finaste stunderna. Jag försöker att göra det och det är svårt. Låten bär med sig både glada och hemska minnen som inte går att undvika eller skjuta åt sidan. Personen i fråga vet vem han är. Det är våran låt.

Varje gång jag hör den minns jag.
Varje gång jag hör den kan jag än en gång känna din egna, personliga doft.
Varje gång jag hör den kan jag minnas hur fin du är.
Varje gång jag hör den pirrar det till i magen, även fast det var 5 år sedan.
Varje gång jag hör den blir jag glad och ledsen på samma gång.
Varje gång jag hör den undrar jag vad som blev så fel?

Jag kommer aldrig sluta gilla dig, älska dig. De månaderna var de bästa i mitt liv. Du var min första förälskelse. Jag vet att du inte kan glömma mig heller. Varje år, den 5 februari, tänker både du och jag tillbaka till det datumet år 2007. Det var då du kom med det så hjärtskärande, hemska och chockerande svaret. Dag efter dag, vecka efter vecka satt jag på mitt rum och lyssnade på denna låten om och om igen och varje gång den första refrängen kom så högg det i bröstet. Jag undrar än idag vad som hände, varför det slutade där. Tänk om det varit du och jag från då, slutet av 2006 tills nu, februari 2011... Nu känns det väldigt långt bort, men tänk om...
Jag saknar dig och det vet du.