Det otänkbara hände. Jag kan inte sluta gråta. Det känns fortfarande overkligt. Jag tänker om och om igen "Det här händer inte mig". Men det gör det. Och det gör ont. Min älskade lilla söta, underbara Alice. Jag kommer sakna dig och älska dig i all evighet. Du var den som jag älskade mest av allt i livet. Jag kommer för alltid ställa frågan "varför just du?". Din matskål står fortfarande kvar brevid Texas matskål. Nu hör man bara en hund som springer igenom huset, bara en hunds skall, hör bara att en matskål fylls med mat, bara en hund att kalla på, bara en hund att gå ut med, bara en hund att fira jul med... Jag tänker om och om igen att detta händer inte, detta är inte sant. Jag gråter som jag aldrig gjort förut men du kommer inte. Du kommer alltid så fort du hör så lite som en snyftning men du kommer inte.. Du är borta.  Du kommer smygande med öronen bakåt, en osäker blick och en viftande svans och kommer och lägger dig hos mig och slickar mig i ansiktet och armarna som om du säger "Sluta gråta nu, jag är ju här". Texas fattar inte sådant. Du är speciell, Alice. Aldrig ska jag försöka ersätta dig, du är det bästa som hänt mig, du har varit med i halva mitt liv, du är den som alltid stannat kvar hur arg jag än varit eller hur dum jag än varit, du lämnade mig aldrig. Men nu då? Ingen Alice. Mitt hjärta har ett tomrum nu när du är borta. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva "vila i frid". Det finns inga ord som gör mycket ondare.

Som en fin gammal vän sa: "Men nu är hon en ängel i hundhimlen nu och är säkert jätteglad över det roliga hon haft. :) hon va verkligen en fin vovve!" Och hon har så rätt. Du är den finaste hundängeln, det kan jag slå vad om. Och jag vet att du vakar över mig. Jag tror även lite av dig finns kvar här hemma. Tänk allt du lärt Texas, det yrvädret vi tog hem en gång för flera år sedan. Jag tror han saknar dig lika mycket som oss, i alla fall hans ena hjärncell, haha...

Mitt hjärta är krossat, ögonen är svullna och min kropp gör ont. Saknar dig så jävla mycket! Älskar dig gumman. En bättre hund har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas för mig. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, du var och är en stor del av det.
Igår tände jag tre ljus i din ära, då kommer pappa in precis när tredje ljuset var tänt och då berättade han att du var borta. Jag sa att jag precis i det ögonblicket tände det lilla röda ljuset och då sa han "Då får det vara Alice ljus". Och så är det nu också. Det lilla röda ljuset kommer lysa varje dag för dig, gumman. ♥

Jag tackar hjärtligt min älskade vän Andreas som kom hit till mig igår och fick mig på lite andra tankar. Vad hade jag gjort utan dig? Jag vet inte heller. Tack för att du pratade med mig och att jag fick komma hem till dig fastän du är sjuk. Det betydde otroligt. God mat (som vanligt), underbar familj, katter och hundar, kramarna och filmerna. Och det gjorde jättemycket att få träffa och mysa med dina underbara djur, de är alltid så glada och gossjuka. Älskar dig. Tack för att du finns för mig. ♥