Det gör ont i mig att Alice inte mår bra. Innan idag när vi kom hem så kom hon och hälsade på pappa och han klappade henne som vanligt men då börjar hon skrika och det gjorde så jävla ont i mig att höra det! Det var liksom inte ett sådant kort skrik som när man t.ex råkar trampa henne på tassen, utan hon skrek av smärta i en evighet kändes det som och jag började störtgråta och höll för öronen på mig själv. Hon vred på huvudet mycket åt ett håll och skrek... Det såg så hemskt ut. Mamma tror att det möjligen kan vara reumatism, det kan både djur och människor få och för er som inte vet vad det är så är det en ledsjukdom som gör att man blir stel om man inte rör sig och när man väl ska röra på sig så gör det ont i leder/muskler. Det kan vara möjligt eftersom hon faktiskt är 8 år gammal och i människoår blir hon plötsligt gammal. Jag är så rädd att det är något med henne som kan leda till avlivning. Det är ju ingen stor chans men har hon något som inte går att bota/medicinera så... Fy fan. Jag hatar det. Så nu får hon inte hoppa ned från soffan eller sängen själv utan antingen får vi lyfta ned henne eller får hon lära sig att ligga i sin korg men hon vill inte det, hon vill ju ha värme. Detta är hemskt. Varken hon eller Texas har varit sjuka på detta sättet att han/hon gråter och djuren vi haft tidigare har aldrig varit allvarligt sjuka så detta tar hårt på mig som fan. Oavsett om det är lindrigt eller inte. Min lilla älskling... Älskar henne så jävla mycket. <3