Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan ska jag sitta och lyssna och njuta av Slipknot. Oh my säger jag... Herregud vad längesedan det var man lyssnade på dem jämt och ständigt! Det var nog på min emotid som jag lyssnade på dem, jag och Parro. Jaa... Ljuva tider det. När jag hör deras musik och ser deras äldre videos så tänker jag tillbaka till tiden då man gick i 6:an, 7:an och 8:an, det var då metal, speciellt Slipknot, var "inne". Haha! Som sagt, ljuva tider. Men jag är så äckligt glad att jag har musiken. Jag har nog varit psykiskt sjuk och helt och hållet galen utan den. Musiken har räddat mig så många gånger från att göra saker som jag i efterhand skulle ångrat (det låter jätteöverreagerat men det är sant). Är jag arg så låser jag in mig på rummet, sätter på metal och vrider upp volymen - då existerar bara jag, musiken och rummet jag är i. Att försvinna in i musiken och få njuta på det sättet... Ofattbart. Slipknot ger mig rysningar över hela kroppen. Varenda låt. Helt underbart!

Bilden ovan? Ren och skär jävla erotik för mina ögon. ♥
Videon nedan? Ren och skär jävla erotik för mina öron. ♥