Ja, jag är nog rädd för många saker. Men ska vi prata rädsla som är så stark så det är fobi så är det ett par saker; trä, spindlar, insekter. Spindlar är min absolut största fobi. För det första så har de åtta ben, vilket bara är äckligt. De har ett dussintal ögon, vilket också för jävla äckligt. De är håriga, långa ben, bits, gör äcklig spindelväv som fastnar överallt och det värsta av allt; De trivs på ställen där det inte är någon mögel. Det betyder att om man har spindlar hos sig så behöver man inte oroa sig för mögel, för då trivs de inte. Mitt rum är mögelfritt med andra ord. Önskar ibland att jag hade ett mögelrum. De bara sitter där uppe i taket i ett hörn och väntar på att anfalla. Eller bitas. Eller ätas.. Det är en äcklig fakta också, att man äter i snitt 8 spindlar/år eller vad det är. Det är 8 spindlar för mycket i vilket fall. Jävla äckel. Jag vet att de äter myggor och flugor och sådär, men jag hade hellre haft flugor alltså.. Jag tycker att folk ska lära sig skillnaden mellan att vara rädd för något och att ha fobi för något. Jag är rädd för höjder t.ex men har fobi för spindlar (eller djur med fler än fyra ben rättare sagt) och folk förstår inte hur hemskt jag tycker det är med spindlar. Det är irriterande ibland till och med. Folk retas med låtsasspindlar, säger att jag har en i håret osv, men att göra så mot någon som har en fobi är riktigt elakt tycker jag. Respektlöst om inte annat. Visst kan man skoja och jävlas med folk, men inte angående sådant som kan få någon att gråta av rädsla och dessutom förvärra personens fobi/rädsla för något.

Min fobi/rädsla nummer två är trä. Alltså, träbänkar, glasspinnar osv. Grejen är att det inte är lackat trä. Ett bord eller köksbänk t.ex är ibland inte lackade, utan har en "rough" yta och har det det, så  kan jag inte torka av bordet eller bänken. Jag får rysningar över hela kroppen, rodnar av äckelkänslor och mår illa. Speciellt gällande glasspinnar.. Speciellt när folk biter på dem eller suger på dem. Fy faaaan vad äckligt. Det är så att jag vill kräkas alltså. Usch! Hur kan ni? Jag håller mig helst till glass i tallrik eller utan pinne..

Jag är jätterädd för att få ont. Det kan låta väldigt konstigt, men nu menar jag inte sparka i tån i tröskeln eller när bordets hörn anfaller smalbenet, utan jag menar att bryta något till exempel, riskera att ramla och bryta benet/handleden/armen. Jag har stukat foten en gång, lilltån en gång och har sen en olycka i 8:an haft problem med vänster handled, fått en sten i huvudet så jag fick sy men det var en olycka, men det är det enda. Jag har aldrig stått på ett par skidor, inte vågat åka inlines i nedförsbacke, har ramlat en gång på en skateboard men har aldrig stått på en igen, inte stått på en snowboard osv, ni förstår nog vad för saker jag menar. Jag har aldrig gjort något sådant och heller inte brytit något och det är jag nöjd över. Visst blir man lite idiotförklarad när man säger att man aldrig åkt skidor/snowboard för det verkar så jäkla kul enligt alla, men jag riskerar inte att bryta något. Jag har sett hur min bror lidit när han bröt benet i skidbacken. Det var hemskt att se honom så och jag vågade inte ens föreställa mig smärtan. Så jag skippar sådana saker och lever lite tråkigare än alla andra helt enkelt. Jag trivs så. 

Jag är rädd för att vara ensam. Det låter knäppt kanske, men jag hatar det verkligen. Det är säkert många som inte gillar att vara ensamma, men jag mår riktigt dåligt ensam. Jag är rädd för att aldrig hitta mannen i mitt liv, att inte få en familj, att bli lämnad av vänner och familj. Vissa gånger har det varit riktigt illa. Det är så att jag gråtit för mig själv och tänkt på hur allting är och när man mår så pass dåligt så blir det tyvärr att man fokuserar på de negativa sakerna, vilket i slutändan fick mig att tänka att jag kommer stå ensam kvar en dag utan någon.
Jag trodde att jag kunde skriva mer om detta men tydligen inte. Jag har tänkt så mycket på just detta men nu kommer inte orden fram. Hm..

Jag är också rädd för mörkret. Det låter rätt barnsligt kanske, men jag har verkligen en klump i magen när jag är ute själv på kvällen/natten. Det roliga är att jag är mer rädd för mörkret på landet än i stan. I stan finns det konstigt folk som kan få för sig att kidnappa mig, våldta mig, råna mig och allt sådant, men jag är mer rädd för att det ska komma fram ett djur hemma på landet. Jag är skiträdd för att det ska komma fram en stor jävla älg, en grävling (just för att de sägs att de biter tills det krasar, mysiga tanke), ett förvirrat rådjur - vilket djur som helst. Men framförallt älg för de är så jäkla stora och det hjälper inte att springa ifrån en sådan jävel heller.. Haha! Fan vad fula bilder jag får framför mig nu... Till exempel var jag ute och gick med Texas igår natt för att han inte mådde bra, då gick jag en bit på vägen och det gick bra, inga dumma tankar då inte. Men så gick jag in på våran grusväg och det är där jag hatar att gå när det är mörkt. På höger sida på väg till huset så är det ett ganska brant stup men också en massa träd och sådär, men där... Det är där jag på något sätt tror att det ska komma en älg eller något. Jag menar, först hör man bara brak och prassel sedan står det en två meter hög älg jämte än.. Näe fy fan! 
Nu när jag tänker efter kanske jag är rädd för älgar... HAHA!