Jag får många kommentarer om mitt hår, ögon, ögonfransar, ögonbryn, kurvor.. Många frågar om jag är utländsk, om mina föräldrar är utländska osv. Ibland får jag denna raka frågan "Vilket land kommer du ifrån?" Det är lika roligt att svara på det varje gång. Jag kommer från Sverige, inte från land som Bosnien eller liknande som många sagt som förslag. Jag har jättemörka ögon, mörka ögonfransar och mörka ögonbryn (ska färga ögonbrynen svarta btw :D), samt mörkt hår. Grejen är att mitt hår är ju färgat. Det är det många är skeptiska till. "Nej men du kan ju inte vara ljushårig med de ögonen och ögonbrynen." Jo, det kan jag. Jag är blond egentligen. Mellanblond eller något. Bäst är det ju på sommaren, med mörkt hår och ögon samt en riktig bränna (blir riktigt brun om jag bara är ute), för då är det verkligen ingen som tror på mig att jag är blond. Då kan jag till och med hålla med om att jag ser utländsk ut, haha. Minns när jag träffade en kille för kanske 5 år sedan som är en vän till mig, min tjejkompis presenterade mig och han hälsade sedan sa han (som jag skrev innan) "vilket land kommer du ifrån? Bosnien?" Haha! Jag skrattade och sade "nej, jag är svensk". Han trodde verkligen inte på mig och fortsatte säga emot mig "jo, men då måste dina föräldrar vara utländska". Till slut så orkade han inte tjata mer, och gav upp. Det roliga med det här är att han själv är utländsk. Han är från Kroatien och var övertygad (och är än idag) om att jag är utländsk.
Och ja, jag har kurvor; bröst, höfter, rumpa och kanske lite för mycket här och var, vilket gör att jag någon gång fått frågan om jag är latina. Nej, det är jag inte. Tyvärr. Hade gärna varit det men nej, tyvärr.

Nästan alla mina vänner känner på mitt hår och säger "Åh jag vill ha ditt hår.." medan jag tänker att nej, det vill du verkligen inte. Ska mitt hår bli fint så tar det sin tid just för att det är så tjockt och väldigt krusigt, så att få det lockigt kräver lite arbete. Samma sak om jag ska få det rakt. Jag får räkna med 45 minuters plattande för att det ska vara helt rakt. Resultatet blir ju skitbra, men minsta lilla fukt så bara TJOFF! så är det fult igen, hehe. Ibland funderar jag på att bli blond igen, men nästan alla säger emot det, jag ska vara mörkhårig. Men det hade faktiskt varit skönt att slippa färga håret/utväxten hela tiden. Medan ibland har jag ångest över att bli blond igen. När mamma sade till mig för ett litet tag sedan att jag borde sluta färga håret pga att min hud och hårbotten är så känslig, så började jag nästan storlipa.. Såhär är det: Blir jag blond mot min vilja - Självförtroendet faller så lågt det kan komma, för att jag vill verkligen inte vara blond. När jag färgat håret (och detta gäller efter varenda färgning) så känner jag mig sexig, snygg, cool, bäst och mitt självförtroende är näst intill bäst. Jag brukar säga att jag är född i fel hår färg. När folk påpekar att jag borde bli blond igen, så säger de ofta också (speciellt min mormor) att jag borde bli det först då för att slippa färga det men också för att blont hår tillsammans med mina nästan svarta ögon och mörka ögonbryn skapar ett ovanligt utseende, positivt ovanligt alltså. Och visst, det är kanske sant. Vet själv när jag går på stan och ser en blond tjej, man ser om de är blonderade eller naturligt blonda väldigt lätt, och de och har mörka ögon och så, så reagerar man till lite faktiskt. Det är snyggt och ovanligt.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra... Färgar jag håret brunt hela tiden, så riskerar jag få en hemsk allergireaktion vilket kommer göra att jag får sår och svullnader i huvudet och i ansiktet och det låter inte så lockade. Men jag har ett bra självförtroende och jag mår bra med mig själv. Om jag blir blond igen så slipper jag risken för allergireaktionen och det är ju bra. Men så kommer jag må riktigt dåligt och mitt självförtroende kommer sjunka för var dag. Det är inte så att jag måste välja idag men ändå. Den närmsta framtiden kommer jag nog färga det. Sedan när jag är äldre kanske jag blir blond igen. Jag ska bara låta det gå en längre tid mellan färgningarna nu. Som nu t.ex har jag ca 2-3 cm utväxt vilket inte är så jäkla charmigt, men å andra sidan så minskar risken att få allergireaktionen.

Visste ni att...
- jag alltid velat ha gröna ögon? Ibland överväger jag att skaffa linser.
- jag vill operera brösten? Antingen lite större (observera lite större) eller bara gör dem perfekta.
- jag skäms över min kropp? Att gå i underkläder framför en pojkvän skulle aldrig falla mig in, att gå på stranden  i bikini oberörd skulle aldrig hända, att jag skäms över mina ben (framförallt mina lår) för att jag är s.k. "kobent?
- jag älskar mina händer av allt på min kropp?
- jag vill fettsuga insidan av mina lår och mina "love handles"? De ställena förstör min övriga kroppsform som jag faktiskt är nöjd över.
- jag tycker om min rygg? Håller dock på att träna ryggen så att den får synliga muskler.
- att jag vill gå ned hela 13-15 kg?