Vid den här tiden för ett år sedan, så satt jag och tittade på One Tree Hill som en galning. Jag minns att då mådde jag bra. Men jag visste heller inte denna månaden, att resten av året och kommande år skulle bli en pina. Jag blev sviken, sårad och jag kände mig bara övergiven av alla. Framförallt av min kärlek. Jag var så kär, men han struntade i mig, ignorerade mig och sade upp kontakten helt. Året som gått fram tills nu har varit hemskt och jag har verkligen mått dåligt. Men nu, augusti 2011 sitter jag och råtittar på Gossip Girl istället för One Thee Hill och jag pratar med en underbar person och jag hoppas att resten av detta året och det kommande, kommer bli bättre än förra. Ärligt talat så vet jag inte om jag skulle klara av mer svek och olycklig kärlek, det har tagit alldeles för hårt på mig. Jag får sluta få känslor helt enkelt, haha. Skämtåsido.

Men aaaaja... Nu ska jag äta frukost och se på någon Stephen King-film med min far. Later.

Oh yes, it did.

Alla har någon slags tvångstanke, vare sig det är en extrem eller en lindrig skitsak. Jag tänkte avslöja 10 av mina knäppa, konstiga och dumma tvångstankar jag har. Bara för att det är roligt liksom.

1. När jag tagit mjölk så måste jag ställa den med 'framsidan' utåt så att öppningen pekar åt vänster. Står den på fel håll när jag öppnar kylskåpet så vänder jag på den, samma sak om den är öppen, då måste jag stänga den. Det här med öppna förpackningar är det alltid samma sak; ett mjölkjpaket, juicepaket eller ketchupplaska - måste stänga korken/locket.
2. När jag har duschat så måste jag alltid hälla ut vattnet som hamnar kvar i slangen innan jag hänger upp den, innan jag går ur duschen, annars gör jag det även om jag klätt på mig.
3. Medan jag spolar fram varmvatten i duschen så kollar jag alltid två gånger om jag låst innan jag kliver in i duschen.
4. Tvättar och rengör alltid ansiktet innan jag borstar tänderna på kvällen. Går inte på annat sätt.
5. När jag placerar ur "krims-krams", alltså prydnadssaker, ljus på bordet etc, så får det absolut inte se organiserat ut, men heller inte slarvigt ut. DET är jobbigt kan jag avslöja.
6. Måste alltid, alltid rätta mig om jag gör ett stavfel, särskrivning eller liknande om det så bara handlar om "jga", måste ändras till "jag".
7. I garderoben måste alla plagg hänga med framsidan åt vänster.
8. Täcket måste ligga på rätt håll så man inte har det stora hålet vid ansiktet.
9. Pengarna i plånboken måste ligga på rätt håll, både framsidan på pengarna och de får inte vara upp-och-ner. Samma sak gäller korten i min lilla plånbok som är till för bara kort. Alla kort åt samma håll och sen ha de i den ordning som man använder dem. T.ex leg är först sen betalkortet osv.
10. När jag packar kläder i en väska så packar jag så logiskt som möjligt, både i den ordning som jag troligen kommer använda plaggen i och så att man sparar plats. Samma sak på jobbet. Där slänger man in kartongerna i en s.k posthäck (en hög bur ungefär) och där står jag och omorganiserar kartongerna som tetris för att kunna få in så många kartonger som möjligt. Får sedan svagt damp när det inte blir som jag vill, haha.

Hoppas ni haft kul åt detta för det är sådana konstiga tvångstankar jag har men det är jobbigt att ha dem, tyvärr. Men någon får sig säkert ett gott skratt. Nu ska jag klä på mig och gå upp till min söta mormor och morfar som jag ska sova hos inatt, så jag finns bara på mobilen ett par dagar framåt.

Varför ska jag alltid rota i det förflutna?! Jag blir galen på mig själv. Jag gör bara mig själv besviken och ledsen, ingen annan. Jag kan inte ändra på det nu, helt omöjligt. Men hade jag kunnat det... Då hade jag gjort det. Jag var lycklig, men jag förstörde det för att just då, för stunden (bokstavligen), var jag arg och ledsen. Men se där! Jag fick allting att försvinna. Jag fick allting förstört, kommer aldrig komma tillbaka. Jag önskar jag ljuger när jag säger det, men det gör jag ju inte, eller hur? Personen jag pratar om nu har jag absolut ingen kontakt med. På grund av mig. Säger inga namn över huvud taget, men jag var lycklig. Egentligen. Men en liten skitsak fick det att försvinna. På grund av mig. Jag känner att det är på väg att hända igen. Men denna gången tänker jag längre än dit näsan når.

Why do we people always want the most impossible things?

Nu ska jag krypa ner under täcket, se på Gossip Girl eller börja om på One Tree Hill och tycka synd om mig själv som har Jonathan sååå långt bort ifrån mig. Jag tröstäter idag. Har druckit milkshake, cheeseburgare, godis och nu chips och saft. Inte lätt att sakna en person så mycket att det värker i bröstet. Tur för honom att han kommer på fredag!

I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you

So many stories of where I've been
And how I got to where I am
Oh but these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to

It's true, I was made for you...

Chest to chest
Nose to nose
Palm to palm
We were always just that close
Wrist to wrist
Toe to toe
Lips that felt just like the inside of a rose

Just when I felt like giving up on us
You turned around and gave me one last touch
That made everything feel better

"Något såhär vackert, förtjänas att synas med någon värd dess skönhet." Så jävla fint sagt. Chuck i Gossip Girl säger det till Blair om ett fint, dyrt diamanthalsband som han ger henne, dessutom när hon mår som värst. Jag hade varit lyckligast i världen om någon sa så till mig.


Det åskar nu. Stänger av datorn. Puss

Ont i magen varje dag. Jag förstår inte vad det är. Det är väl ångest, saknad och rädsla eller något antar jag. Det är så mycket jag önskar att jag hade. Det är inte direkt saker som jag vill ha, utan mer känslor, glada känslor. Just nu är väl de flesta känslor ganska negativa om man jämför med hur jag brukar känna och hur jag brukar vara. Det jag vill känna är kärlek, lycka och trygghet. Jag hade velat känna det nu men det är svårt. Jag är stressad, singel och ensam känns det som. Stressad och singel är självklart men ensam.. Även om jag inte är ensam egentligen så känner jag mig ensam på grund av att jag inte har någon pojkvän. Det är liksom det där packet som en pojkvän har som gör en hel. Att få de viktigaste från personen som betyder mest, som älskar en och som kramar om en som att inget i världen kan skada en. Det är just den där trygghetskänslan som jag saknar något så otroligt mycket.

Får väl se hur framtiden blir. Just nu känns allting förvirrat och hjärtat och hjärnan tycker och känner olika saker. Allt är som ett virr-varr i huvudet på mig.

I magen flyger det så många fjärilar. I huvudet flyger så mycket tankar. I hjärtat vet jag vad jag känner och hur jag vill att min framtid ska se ut.

Det enda du gör med mig är att förstöra mig långsamt inifrån. det gör ont i mig. hatar det. kom tillbaka när du är man och mogen nog till att vara ärlig. ring mig aldrig igen om du så tagit en klunk av någon alkohol. jag vill inte veta av ditt skitsnack. du hade din chans, du tog den inte och nu är allting helt plötsligt mitt fel.

ett hugg i bröstet, andas häftigt, adrenalinet pumpar och hjärtat löper amok - det är du, idiot, som gör det.

...you would watch me burn down in flames.


I would go through all this pain 
Take a bullet straight through my brain 
Yes I would die for ya baby, but you won't do the same..

Om jag hade kunnat, så hade jag stoppat detta. Mitt hjärta klarar det, men vem är jag förutom en snart 19årig, vanlig tjej som bara är en i mängden? Inte kan väl jag kunna stoppa detta.
En sak är säker. Att när jag har en riktig inkomst, kommer jag stödja WSPA. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite.

Jag blir galen på dig! Fuck off och låt oss vara. Speciellt honom. Jävla idiot, du gör hans liv till ett helvete. Jag vet att du läser min blogg så det är därför jag skriver det här. Vill du mig något så prata med mig istället för att ge all din äckliga skit, som är om mig, till Kim. That's it. Så jävla feg för att få veta sanningen. Det är det ena.

tack för mig.

I know - skitig spegel. hehe