Ja, på den sidan finner ni mig. Så mycket fler läsare. Så om du är en trogen läsare så är det bara att fortsätta fast på min nya blogg på Scandalbeauties: Sophie Berg

Ja, jag är nog rädd för många saker. Men ska vi prata rädsla som är så stark så det är fobi så är det ett par saker; trä, spindlar, insekter. Spindlar är min absolut största fobi. För det första så har de åtta ben, vilket bara är äckligt. De har ett dussintal ögon, vilket också för jävla äckligt. De är håriga, långa ben, bits, gör äcklig spindelväv som fastnar överallt och det värsta av allt; De trivs på ställen där det inte är någon mögel. Det betyder att om man har spindlar hos sig så behöver man inte oroa sig för mögel, för då trivs de inte. Mitt rum är mögelfritt med andra ord. Önskar ibland att jag hade ett mögelrum. De bara sitter där uppe i taket i ett hörn och väntar på att anfalla. Eller bitas. Eller ätas.. Det är en äcklig fakta också, att man äter i snitt 8 spindlar/år eller vad det är. Det är 8 spindlar för mycket i vilket fall. Jävla äckel. Jag vet att de äter myggor och flugor och sådär, men jag hade hellre haft flugor alltså.. Jag tycker att folk ska lära sig skillnaden mellan att vara rädd för något och att ha fobi för något. Jag är rädd för höjder t.ex men har fobi för spindlar (eller djur med fler än fyra ben rättare sagt) och folk förstår inte hur hemskt jag tycker det är med spindlar. Det är irriterande ibland till och med. Folk retas med låtsasspindlar, säger att jag har en i håret osv, men att göra så mot någon som har en fobi är riktigt elakt tycker jag. Respektlöst om inte annat. Visst kan man skoja och jävlas med folk, men inte angående sådant som kan få någon att gråta av rädsla och dessutom förvärra personens fobi/rädsla för något.

Min fobi/rädsla nummer två är trä. Alltså, träbänkar, glasspinnar osv. Grejen är att det inte är lackat trä. Ett bord eller köksbänk t.ex är ibland inte lackade, utan har en "rough" yta och har det det, så  kan jag inte torka av bordet eller bänken. Jag får rysningar över hela kroppen, rodnar av äckelkänslor och mår illa. Speciellt gällande glasspinnar.. Speciellt när folk biter på dem eller suger på dem. Fy faaaan vad äckligt. Det är så att jag vill kräkas alltså. Usch! Hur kan ni? Jag håller mig helst till glass i tallrik eller utan pinne..

Jag är jätterädd för att få ont. Det kan låta väldigt konstigt, men nu menar jag inte sparka i tån i tröskeln eller när bordets hörn anfaller smalbenet, utan jag menar att bryta något till exempel, riskera att ramla och bryta benet/handleden/armen. Jag har stukat foten en gång, lilltån en gång och har sen en olycka i 8:an haft problem med vänster handled, fått en sten i huvudet så jag fick sy men det var en olycka, men det är det enda. Jag har aldrig stått på ett par skidor, inte vågat åka inlines i nedförsbacke, har ramlat en gång på en skateboard men har aldrig stått på en igen, inte stått på en snowboard osv, ni förstår nog vad för saker jag menar. Jag har aldrig gjort något sådant och heller inte brytit något och det är jag nöjd över. Visst blir man lite idiotförklarad när man säger att man aldrig åkt skidor/snowboard för det verkar så jäkla kul enligt alla, men jag riskerar inte att bryta något. Jag har sett hur min bror lidit när han bröt benet i skidbacken. Det var hemskt att se honom så och jag vågade inte ens föreställa mig smärtan. Så jag skippar sådana saker och lever lite tråkigare än alla andra helt enkelt. Jag trivs så. 

Jag är rädd för att vara ensam. Det låter knäppt kanske, men jag hatar det verkligen. Det är säkert många som inte gillar att vara ensamma, men jag mår riktigt dåligt ensam. Jag är rädd för att aldrig hitta mannen i mitt liv, att inte få en familj, att bli lämnad av vänner och familj. Vissa gånger har det varit riktigt illa. Det är så att jag gråtit för mig själv och tänkt på hur allting är och när man mår så pass dåligt så blir det tyvärr att man fokuserar på de negativa sakerna, vilket i slutändan fick mig att tänka att jag kommer stå ensam kvar en dag utan någon.
Jag trodde att jag kunde skriva mer om detta men tydligen inte. Jag har tänkt så mycket på just detta men nu kommer inte orden fram. Hm..

Jag är också rädd för mörkret. Det låter rätt barnsligt kanske, men jag har verkligen en klump i magen när jag är ute själv på kvällen/natten. Det roliga är att jag är mer rädd för mörkret på landet än i stan. I stan finns det konstigt folk som kan få för sig att kidnappa mig, våldta mig, råna mig och allt sådant, men jag är mer rädd för att det ska komma fram ett djur hemma på landet. Jag är skiträdd för att det ska komma fram en stor jävla älg, en grävling (just för att de sägs att de biter tills det krasar, mysiga tanke), ett förvirrat rådjur - vilket djur som helst. Men framförallt älg för de är så jäkla stora och det hjälper inte att springa ifrån en sådan jävel heller.. Haha! Fan vad fula bilder jag får framför mig nu... Till exempel var jag ute och gick med Texas igår natt för att han inte mådde bra, då gick jag en bit på vägen och det gick bra, inga dumma tankar då inte. Men så gick jag in på våran grusväg och det är där jag hatar att gå när det är mörkt. På höger sida på väg till huset så är det ett ganska brant stup men också en massa träd och sådär, men där... Det är där jag på något sätt tror att det ska komma en älg eller något. Jag menar, först hör man bara brak och prassel sedan står det en två meter hög älg jämte än.. Näe fy fan! 
Nu när jag tänker efter kanske jag är rädd för älgar... HAHA!

Lyssnar på denna sköna låten Train – Drive By och tänkte försöka mig på att skriva ett personligt brev som man skickar med sitt CV. Personligt brev är nog inte jättekrångligt, men CV... Jag blir galen. Jag har försökt så många gånger att skriva men jag förstår verkligen inte hur man ska skriva för att verka speciell och för att de ska tänka "Henne vill vi ha!" Jag vill skriva så att arbetsgivaren tänker "wow" när han läser om mig.

Jag får många kommentarer om mitt hår, ögon, ögonfransar, ögonbryn, kurvor.. Många frågar om jag är utländsk, om mina föräldrar är utländska osv. Ibland får jag denna raka frågan "Vilket land kommer du ifrån?" Det är lika roligt att svara på det varje gång. Jag kommer från Sverige, inte från land som Bosnien eller liknande som många sagt som förslag. Jag har jättemörka ögon, mörka ögonfransar och mörka ögonbryn (ska färga ögonbrynen svarta btw :D), samt mörkt hår. Grejen är att mitt hår är ju färgat. Det är det många är skeptiska till. "Nej men du kan ju inte vara ljushårig med de ögonen och ögonbrynen." Jo, det kan jag. Jag är blond egentligen. Mellanblond eller något. Bäst är det ju på sommaren, med mörkt hår och ögon samt en riktig bränna (blir riktigt brun om jag bara är ute), för då är det verkligen ingen som tror på mig att jag är blond. Då kan jag till och med hålla med om att jag ser utländsk ut, haha. Minns när jag träffade en kille för kanske 5 år sedan som är en vän till mig, min tjejkompis presenterade mig och han hälsade sedan sa han (som jag skrev innan) "vilket land kommer du ifrån? Bosnien?" Haha! Jag skrattade och sade "nej, jag är svensk". Han trodde verkligen inte på mig och fortsatte säga emot mig "jo, men då måste dina föräldrar vara utländska". Till slut så orkade han inte tjata mer, och gav upp. Det roliga med det här är att han själv är utländsk. Han är från Kroatien och var övertygad (och är än idag) om att jag är utländsk.
Och ja, jag har kurvor; bröst, höfter, rumpa och kanske lite för mycket här och var, vilket gör att jag någon gång fått frågan om jag är latina. Nej, det är jag inte. Tyvärr. Hade gärna varit det men nej, tyvärr.

Nästan alla mina vänner känner på mitt hår och säger "Åh jag vill ha ditt hår.." medan jag tänker att nej, det vill du verkligen inte. Ska mitt hår bli fint så tar det sin tid just för att det är så tjockt och väldigt krusigt, så att få det lockigt kräver lite arbete. Samma sak om jag ska få det rakt. Jag får räkna med 45 minuters plattande för att det ska vara helt rakt. Resultatet blir ju skitbra, men minsta lilla fukt så bara TJOFF! så är det fult igen, hehe. Ibland funderar jag på att bli blond igen, men nästan alla säger emot det, jag ska vara mörkhårig. Men det hade faktiskt varit skönt att slippa färga håret/utväxten hela tiden. Medan ibland har jag ångest över att bli blond igen. När mamma sade till mig för ett litet tag sedan att jag borde sluta färga håret pga att min hud och hårbotten är så känslig, så började jag nästan storlipa.. Såhär är det: Blir jag blond mot min vilja - Självförtroendet faller så lågt det kan komma, för att jag vill verkligen inte vara blond. När jag färgat håret (och detta gäller efter varenda färgning) så känner jag mig sexig, snygg, cool, bäst och mitt självförtroende är näst intill bäst. Jag brukar säga att jag är född i fel hår färg. När folk påpekar att jag borde bli blond igen, så säger de ofta också (speciellt min mormor) att jag borde bli det först då för att slippa färga det men också för att blont hår tillsammans med mina nästan svarta ögon och mörka ögonbryn skapar ett ovanligt utseende, positivt ovanligt alltså. Och visst, det är kanske sant. Vet själv när jag går på stan och ser en blond tjej, man ser om de är blonderade eller naturligt blonda väldigt lätt, och de och har mörka ögon och så, så reagerar man till lite faktiskt. Det är snyggt och ovanligt.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra... Färgar jag håret brunt hela tiden, så riskerar jag få en hemsk allergireaktion vilket kommer göra att jag får sår och svullnader i huvudet och i ansiktet och det låter inte så lockade. Men jag har ett bra självförtroende och jag mår bra med mig själv. Om jag blir blond igen så slipper jag risken för allergireaktionen och det är ju bra. Men så kommer jag må riktigt dåligt och mitt självförtroende kommer sjunka för var dag. Det är inte så att jag måste välja idag men ändå. Den närmsta framtiden kommer jag nog färga det. Sedan när jag är äldre kanske jag blir blond igen. Jag ska bara låta det gå en längre tid mellan färgningarna nu. Som nu t.ex har jag ca 2-3 cm utväxt vilket inte är så jäkla charmigt, men å andra sidan så minskar risken att få allergireaktionen.

Visste ni att...
- jag alltid velat ha gröna ögon? Ibland överväger jag att skaffa linser.
- jag vill operera brösten? Antingen lite större (observera lite större) eller bara gör dem perfekta.
- jag skäms över min kropp? Att gå i underkläder framför en pojkvän skulle aldrig falla mig in, att gå på stranden  i bikini oberörd skulle aldrig hända, att jag skäms över mina ben (framförallt mina lår) för att jag är s.k. "kobent?
- jag älskar mina händer av allt på min kropp?
- jag vill fettsuga insidan av mina lår och mina "love handles"? De ställena förstör min övriga kroppsform som jag faktiskt är nöjd över.
- jag tycker om min rygg? Håller dock på att träna ryggen så att den får synliga muskler.
- att jag vill gå ned hela 13-15 kg?

Vet du vad jag på senaste tiden blivit besatt av och som jag vill köpa en hel väska med? Ringar! Fan vad jag älskar ringar! Men på något vänster så lyckas jag slarva bort dem... De ligger inte i ring-skålen där de ska ligga. Ibland undrar jag hur jag lyckas. Men jag vet att på Gina Tricot så finns det två stora ställ med ringar och jag vill bara shoppa loss som fan i de ställen! Gina har också mycket annat fint som jag vill ha, men de har framförallt ringar som jag faktiskt blivit kär i kan man säga. Innan idag satt jag på en sida som heter weheartit.se, det är en sida för inspiration där man kan lägga in bilder som inspirerar en, både egna och andras bilder. Där satt jag innan och dregglade. Kolla på bilderna nedan och säg, du som är tjej då, att du inte vill ha dem.. Det går inte.

Nu ska jag börja med en rolig grej. Kan i alla fall bli rolig.
Jag tänkte såhär; att en gång per dag ska jag publicera ett inlägg här på bloggen där jag skriver utförligt om mig. Alltså, om en viss grej. T.ex ett inlägg kanske handlar om min kärlek till djur, ett inlägg handlar kanske om min favorithobby. Men det kommer klart inte bara stå "Jaaa... Fota är något jag älskar att ha som hobby." Nej, det kommer vara utförligt, att jag berättar varför, när jag fick upp ögonen för det, om någon annan fick mig att börja med det osv osv. Jag tycker att bloggen är lite trist så därför tänkte jag att detta kan vara ett sätt att få den lite mer intressant. Och som ni märkt och kanske vet, så vill jag alltid ha med bilder i mina inlägg, och det kommer det självklart komma med då med. Bilder som handlar om det ämne jag skriver om då. Dagens ämne kommer upp senare ikväll, kan säga att det är ett slags smycke som jag börjat tycka om.

Just ja! Om ni har förslag på vad jag ska skriva om så skicka en kommentar. För er som inte är så "haj" på bloggar, så kommenterar ni genom att klicka på Kommentarer som finns under varje inlägg. Tar gärna emot förslag så bar ös på!

Sol, värme, smurfmössa, hund och solglasögon - epic.

Hm, okej. Innan jag börjar på nästa plagg så ska jag göra kaffe. Är fortfarande lite trött fastän jag varit uppe sen 06.30 och varit ute och gått två gånger redan. Stackars Texas har magknip så gick ut med honom så att det skulle bli bättre men det blev det inte. Han går runt här hemma och är jätteunderlägsen, tyst och vågar inte ens lägga sig ned. Det är hemskt att se honom sådan.. Men det är bara att gå ut femtioelva gånger till idag så är det nog borta sedan.

Nej nej. Jag gillar inte alls lila....

Sitter och glor på Eden Lake nu efter maten. Den är förbannat seg innan den väl kommer igång dock. Världens träningsvärk i armar och mage har jag också eftersom jag tränade lite igår. Det var skönt att träna men har ont idag, haha. Plocka i ordning på rummet lite och sedan en dusch ska bli skönt.

Nu har jag kommit ikapp både Jersey Shore, One Tree Hill OCH Pretty Little Liars! Har just fått ner avsnitt 21 av PLL av säsong 2. Dagens i-landsproblem... Men vad fastnar ju..! Men nu kanske jag kan börja se på Sons of Anarchy som jag velat länge. Funderar på det en stund.

På facebook skrev jag att jag skulle dricka kaffe och äta kaka nu. Jag ångrar mig. Först ska jag ta några glid med slidern. Det ökar inte pulsen så jäkla mycket och jag börjar få abstinens nu när jag inte kan träna. Jag trodde att mitt halsont försvunnit men vad fel jag hade. Bytte sängkläder innan och städade rummet, så tjocknar det direkt i halsen på mig... Jävla skit. Annars känns det ingenting i halsen. Så jävla skumt! Men jag ska i alla fall smygträna lite lite nu, men bara så inte pulsen ökar, då är det lugnt. SEDAN blir det kaffe och kaka till Pretty Little Liars och efter det dusch. Sounds good to me.

En sådan här är det vi har. Den har samlat damm i kanske... 4-5 år, så det är dags att använda den. ^