Mycket vacker/fin text.

Texten kommer från en läsarnovell som är med i Story Novell Nr 4, "Lilla prinsessan" heter den.
Den handlar om en tjej som flyttar till London och bor ihop med några tjejkompisar. De festar varje helg så fort de kan. Eftersom denhär tjejen jobbar på ett fik så jobbar hon inte direkt på morgonen så kan därför festa varje kväll.
En kväll när hon är på en av de kändaste barerna träffar hon honom med stort H. De blir störtkära direkt vid första ögonkastet och hon flyttar hem till honom in om kort.
En kväll  ger han henne en tablett, som visar sig vara knark. Men hon tänkte inte på det  sättet och de tar fler och fler och de vill ha mer olika partydroger.
Tillslut är de helt inlindade av den lyckliga känslan man får av tabletterna och de är helt fast.  MEN så... en kväll kollapsar han mitt på dansgolvet och hon blir helt förstörd. Hon själv vaknar upp på sjukhuset och familjen och vännerna som står runt hennes säng gråter och berättar att han inte klarade sig.

Texten här under kommer efter att man fått veta att han kolappsat och hans kropp bars ut övertäckt på en bår.
Jag blev tårögd när jag läste den första gången. Verkligen en fin text.

"De säger att du lämnat mig och gett dig av till en
plats dit jag inte kan följa med. Dom säger att du
har dött men jag vet att det inte är sant för var natt
kommer du till mig lika vacker, lika levande som alltid.
Dina esök är det enda ljuset som finns kvar
i mitt mörker, den enda strimman av glädje i min oändliga sorg.

Jag vill inte att du lämnar mig kvar så du ger
dig av utan jag vill följa med. Jag stiger rakt ut i ingenting,
famlar efter dina händer och känner hur jag stiger mot himlen,
mot stjärnorna.
En ilning av lycka far igenom min kropp men den ersätts
nästan omedelbart av ofantlig smärta.
Vitklädda människor svärmar runt mig, kanske är det änglar,
kanske är jag äntligen framme hos dig i himlen.

Din skepnad dyker återligen upp framför mig,
denna gång i slutet av en upplyst tunnel.
Jag vill springa mot dig men mina ben tycks inte röra sig.
JAg vill ropa på dig men mina läppar lyckas inte forma några ord.
Så ler du, ett sista sorgset leende och sedan är du borta.
"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback