Jag är gravid.
Nej, skojar bara. Men ibland önskar jag att jag var det. Dock hade jag inte velat vara ensam om barnet, utan en pappa hade varit ett måste-alternativ för mig. Jag har tittat mycket på "16 and pregnant", "Unga mödrar" och "Teen mom" och det är jobbigt, dyrt och sena nätter. Så jag kommer inte ha en unge förrän jag slutat skolan iallafall. Har satt en ålder på att jag ska vara minst 22. Innan dess känns det bara fel. Dessutom, är man gravid under 19, 20 årsåldern så blir man stämplad som galen. (Om man behåller barnet alltså). Jag tycker med det är ganska galet att behålla ett barn när man är sidådär 15, 16 år som faktiskt många gör. Jag själv skulle aldrig göra det. Jag har sagt till mamma och pappa och vänner att jag vill ha ett barn nu, men det betyder absolut inte att jag SKA bli gravid för det. Det är helt olika saker.
Att ha ett barn är inte bara de söta sakerna som att mysa med ungen, mata, leka utan det är dyrt att ha ett barn, speciellt då om man är bara ett barn själv sådär 16 år. Ingen inkomst, inget jobb. Okej, studiebidraget, men det räcker inte långt. Det ska köpas mat, blöjor, kläder, sjukvård (om det skulle vara nåt), leksaker, nappflaskor. Den listan kan bli lång.  Så om man väljer att behålla ett barn när man själv är i tidig ålder så bör man tänka efter ett par gånger. Det är inte bara glädje. Tyvärr är det så.
Men innan ni mer känsliga personer blir sura på mig, speciellt om ni är vänner till mig, så vill jag säga att om någon av er är starka nog att behålla ett barn så är jag glad för er skull. :D

Ju mer jag skriver om detta ju mer tänker man på framtiden. Tänk mig gravid liksom... Med en stor mage... Och sedan går runt med en barnvagn på stan. Herregud! Haha!