Sjukt vad jag saknar att ha någon vid min sida. Någon som älskar mig, bara mig och en man som bara jag älskar. En man som jag får ha för mig själv.
Jag har sagt till mig själv efter 2,5 års förhållande att vara ensam ett tag och tänka på mig själv ett tag, men det var svårare än jag trodde. När jag var i ett förhållande så var majoriteten av personerna runt mig, singlar och önskade att jag hade mer tid över till dem. Men nu? Nu står jag ensam och vill umgås med alla mina vänner på en gång, då har alla hittat pojk/flickvänner och fästmö/män och har inte tid för mig. Jag har vänner, men det är inte riktigt samma sak.
Jag är van vid att vakna minst varannan dag med en pojkvän jämte mig. Eller ja, fästman om man ska vara exakt. Och det är det som känns så konstigt. Nu får ni inte tro att jag bara saknar att ha någon i samma säng som mig, utan jag menar betydelsen; att vakna upp jämte mannen som man vill leva med hela livet och veta att han alltid kommer finnas där morgonen efter. Jag trodde att det var så det skulle vara när jag och John var tillsammans. Vi förlovade oss och vi var lyckligast på jorden tyckte vi. Vi pratade om hur det skulle vara i framtiden om barn, hem och liknande saker. Allt kändes så rätt! Men så helt plötsligt... De starka känslorna försvann och jag lämnade honom sårad och besviken. Det var han som avslutade det, genom ett missförstånd. Jag var arg på honom då och tyckte att det bara kändes rätt att vi gjorde slut. Men tänker jag efter så saknar jag honom. Det är väl inget konstigt med tanke på att vi planerade framtid ihop och sådär, han kommer föralltid finnas i mitt minne och kommer föralltid finnas i mitt hjärta. Killar som kommer finnas i min framtid får bara acceptera att jag har detta som förflutet, om inte så kommer det inte gå. Och självklart måste jag acceptera om en kille har ett sådant förflutet också. Det är inget man ska hänga upp sig på, till slut går allt åt helvete.

Nu vill inte ni läsa mer om mitt jävligt "intressanta" liv och kärleksliv, eller hur? Och det ska ni slippa.
Duschdags.
XOXO, Miss Ayla.