tisdag 23/112010

Sitter i skolan nu och vi som är här idag sitter och pratar, vilket inte är så många, men de pratar om sina pojkvänner och jag börjar direkt tänka på denna förbannade kärlek. Det känns så fel att jag är singel! Har varit i ett förhållande i 2,5 år med bara ett par veckors paus en gång. Nu har jag varit singel sen i juli och det är väldigt märkbart på mig att jag saknar någon. Jag känner mig så jävla ensam om jag inte har någon vid min sida. Jag vill känna mig älskad på det sättet som bara en pojkvän kan få en att känna.

Jag vill ha någon att komma hem till.
Jag vill ha någon att kalla min.
Jag vill ha någon som älskar bara mig.
Jag vill ha någon som tar mig för den jag är.
Jag vill ha någon som inte vill förändra mig på något vis.
Jag vill ha någon som ser framtid med mig.
Jag vill ha någon som inte vill ha någon annan än just mig, vågar visa att jag är hans och inte skäms över att det är mig han är tillsammans med, älskar.
- Mina ögon kan tindra, mina läppar kan se.
Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback