Hans andetag... Ett oförklarligt lugn.

"Hon ligger i mörkret och hör hans andetag. Hon vet allt om honom. Hon drar sitt finger över de två små födelsemärkena som han har på halsen. Hon kan inte se dem eftersom det är mörkt i rummet men hon vet att de finns där. Hon hoppas att hon alltid ska kunna njuta av värmen från hans kropp, närheten som han skänker henne är otrolig.
Hon är så rädd att han en dag inte ska finnas där. Tanken på att behöva vakna upp och mötas av ensamhet skrämmer henne. Hon känner hans hjärta slå och trycker sin kropp mot hans. Han skänker henne total lycka och hon ler inombords när hon tänker på hur han kom in i hennes liv. Hon var på väg mot den kolsvarta botten. Allt i hennes liv var så meningslöst. Plötsligt kom han och fick upp henne till ytan, han fick henne att förstå att varje andetag är värt något. Hon önskar att hon kunde förklara hur mycket han betyder men orden räcker inte till."

Tillägnas J.