... Så passar inte utseendet på bloggen till min personlighet längre. Färgerna är ju helt åt jagvetintevad. Jag tror inte att lila och rosa är mina färger längre. När jag orkar så ska jag sätta mig och fixa med allt det så att bloggen (och framförallt headern) passar mig bättre. Tänkte bara meddela denna onödiga tanke till er som är något intresserade av min blogg, eller ja, mig.

Nu ska jag fortsätta råglo på Slipknot-videos. I'm out!

När ska man sluta lipa åt klippen i One Tree Hill som innehåller minsta lilla kärlek i? Tårar kommer det tillräckligt från mig ändå var dag. Men hur kan man hålla tårarna inne när man ser hur lyckliga de är? Okej, det är en serie men vad fan? Jag har kvar mitt lilla hopp om att få bli älskad en dag.

Jag vill vakna lycklig. Ungefär som i söta, romantiska kärleksfilmer. Inte som i en mardröm som det varit nu i 1,5 år. Vaknar ensam med min klump i magen och halsen varje morgon och önskar att dagen ska blir bättre än den var dagen innan, men den blir är exakt detsamma. Jag vill må bra.

I'm counting all the things i could have done to make you see that i wanted us to be, what i go to sleep and dream of. I want you to know i'd die for you. And if you are alone, make sure you're not lonely, cause if you are i blame myself.

En bra kille är: Han som bryr sig mest om dig.
Han som kan få dig att gråta med sina vackra ord.
Han som kan få dig glad när du är nere.
Han som vill visa upp dig för hela världen.
Han som kan skriva allt om dig på msn och inte bryr sig om hur många tjejer han förlorar.
Han som alltid kan ställa upp.
Han som vet när du är ledsen och när du är glad.
Han som betyder mest i dina ögon.
Han som kan vända sig till vem som helst och säga: detta är min flickvän.
Han som kan hålla din hand framför sina vänner och säga: det var hon jag pratade om.

Personen i spegeln är en besvikelse. Syns bara en olycklig, ren besvikelse. Ingen lycka i hennes blick, hennes kroppsspråk eller ord. Glöden som fanns i hennes ögon är försvunnen. Hennes lycka försvann den dagen, samt hennes hjärta. Hon är tom. Man kan känna hennes hjärtslag men det slår bara hårt för något hon har förlorat. Hoppet försvinner långsamt medan hennes smärta i bröstet blir starkare och starkare. Hennes livslust är borta, hon lever på det lilla hoppet som finns kvar, men som hon vet kommer försvinna snart. Hon kan höra sig själv snyfta i mörkret om natten då hon drömmer om lyckan hon en gång kände men som hon förstörde. Hon kan höra sig själv viska "för alltid", som om han kunde höra. Hon blundar, drömmer sig bort, tänker att hon är i hans famn igen. Hon kan känna dofterna, de välbekanta ljuden och hans fingrar väl ihopflätade med hennes - allt känns så verkligt. Hon öppnar sedan ögonen och verkligheten kommer som ett slag i hennes ansikte och känslan av ensamhet, tomhet och besvikelse blir än en gång det som fyller hennes kropp och tankar. Hjärtat krampar och värker. Hon känner sig värdelös.

Killen: Jag älskar dig.
Tjejen: Skrik det över hela världen.
Killen *viskar i hennes öra*: Jag älskar dig.
Tjejen: Varför viskade du det till mig ?
Killen: För att du är min värld ♥

I cry at night, 'cause my baby's too far, to be by my side
To wipe away these tears of mine, so I hold my pillow tight
To imagine you, outstretch your hand looking for mine
Cos I'm lost in this dream , I need you to hold me
I'm scared of lonely

My back is not a voicemail. If you want to say something say it to my face.

Jag går aldrig i någon annans fotspår. Det är tyvärr inte mitt problem, att vad jag gör, är ditt problem.

Denna text tilltalade mig. Läs den och se om du känner igen den också.

-
Jag hatar att jag alltid är den som älskar mest
hatar att jag gråter tusentals tårar för någon som inte älskar lika mycket tillbaka 
Hatar att jag är den som är vaken hela natten trots sömnbrist
så att jag kan ta det första tåget till honom
Kanske bara för att få en kram så mitt hjärta blir lättare, så jag kan åka hem igen
trots 2 timmar tur och retur 
Vill bara slippa känslan av att dagen kommer att döda mig.

"Ge mig tid" säger han, och så säger många
men varför vänta när man kan skapa något bra nu?
Jag vill inte dra ut på tiden, vill inte vara den som går ensam under paraplyt som blåser
ut och in i regnstormen.
-

Skrivet av 'Bobski'. www.bobski.se

(Tog en bild på dig men jag hoppas det går bra. :$ )